Tal Statsrådsberedningen 8 april 2008
Fredrik Reinfeldt, Statsminister

Inledningsanförande vid Globaliseringsforum

Det talade ordet gäller.

Kära gäster, kollegor och vänner.

"It was the best of times, it was the worst of times."

Låter det bekant?

Detta var de ord som Charles Dickens använde i inledningen av sin bok "A Tale of Two Cities". Då som en beskrivning av den tudelade känsla som människor kände under åren runt den franska revolutionen.

Jag vill inte göra några historiska liknelser i övrigt, men låter inte själva beskrivningen väldigt lik dagens debatt om globaliseringen?

Vi är alla bekanta med begreppet globalisering och hur den tar sig i uttryck.

Den internationella handeln växer kraftigt och har gjort så under lång tid. Interaktionen mellan människor och företag växer ständigt och har gjort så under lång tid. Kunskap, information, teknologi och kapital känner inte längre av några nationsgränser. De rör sig över vår jord och gör så i en ständigt växande hastighet och med en allt större spridning.

För en del av oss symboliserar det här nya möjligheter till möten, utveckling och framsteg. Detta i en utsträckning som tidigare generationer bara har kunnat drömma om. Andra känner istället en växande osäkerhet inför framtiden och ställer sig frågan om världen av i dag har en plats för dem.

För länder som de nordiska. Små i en växande värld. Med en tradition av öppenhet mot omvärlden. Sedan länge förkämpar för frihandel. Och med höga ambitioner när det gäller välfärd i våra samhällen. Även för oss väcker globaliseringen frågor.

Vi vet att kunskap och en välutbildad befolkning är en nyckel till framgång i en globaliserad värld, men vi vet också att vi inte är de enda som vet just detta. Ett land som Kina utbildar varje år över 400.000 ingenjörer vid sina universitet. Det är fler än det totala antalet ingenjörer som finns i hela Sverige. Frågan vi kan ställa oss är hur vi möter detta faktum?

Vi vet att forskning och utveckling är avgörande i den hårdnande globala konkurrensen, men vi kan också se att andra insett just detta. Ett land som Indien lägger till exempel stor kraft på att ta till sig nya tekniska innovationer och samtidigt satsas där allt större belopp på egen forskning. Frågan vi har att ställa oss är om vi kan matcha detta?

Vi vet att investeringar, entreprenörer och nyföretagande är av stor betydelse i globaliseringen. Samtidigt vet vi att vi måste tävla med länder över hela världen, inte bara för att locka investeringar och nya företagsetableringar, utan också för att behålla de jobb och företag vi har i dag. Frågan är hur vi når långsiktig framgång i den ambitionen?

Sedan finns där också andra frågor ständigt närvarande. Tätt länkade till globaliseringen eller det faktum att vi är alltmer beroende av vår omvärld. En sådan är naturligtvis klimatfrågan.

Vi vet att klimatfrågan är på riktigt. Vi vet att människans sätt att leva påverkar livet på jorden och det oavsett vart på vår planet vi lever. Vi vet också att vi måste finna vägar till minskade utsläpp och ett mer hållbart sätt att leva. En stor utmaning. Kanske den största för vår generation.

Frågan är om klimatutmaningen också kan öppna möjligheter för en nordisk modell? En modell som framgångsrikt visar att det går att förena ekonomisk tillväxt med minskade utsläpp av växthusgaser.

Alla dessa frågor utgör bara ett fragment av det vi kallar globalisering. En globalisering som inte bara väcker frågor, utan också öppnar möjligheter till ny kunskap, nya marknader och mänsklig växtkraft.

För på samma sätt som vi kan känna av hur den hårdnande globala konkurrensen knackar på vår dörr. På samma sätt kan vi också se att det finns stora möjligheter för länder som enskilt eller tillsammans finner vägar för att ta tillvara det positiva i globaliseringen.

Jag skulle vilja slå fast en sak som särskilt viktig i denna globaliseringens tid. Det är behovet av interaktion, utbyte av idéer och samverkan för att finna just de bästa vägarna att förhålla sig till en snabbt föränderlig värld.

Som ni säkert känner till är det också huvudorsaken till att vi ses här i Riksgränsen - för det första Globaliseringsforum som ägt rum mellan de nordiska länderna.

Nordiskt samarbete är sedan länge något vi håller högt, vi som har vuxit upp i denna del av världen. Att söka gemensamma svar på gemensamma utmaningar har varit och är en viktig del av den nordiska livsstilen, om man nu vågar tala om något sådant i dagens värld.

Ja, vi vet alla att vi utgör en liten del av världen. Bara 0,5 procent av jordens samlade befolkning. Men vi har också genom historiens lopp visat att det inte är det viktiga. Inte om vi står öppna för nya idéer och ser till att dra nytta av utvecklingen som sker i världen omkring oss. Vår nordiska modell och vårt sätt att leva här uppe i vår nord har många gånger tidigare visat sig vara en framgångssaga.

Nu väcks frågan: Hur ska vi möta globaliseringen och nå framgång även i den tid vi har framför oss?

För att återvända till Charles Dickens: "Is it the best of times, or is it the worst of times"?

Svaret på den frågan har vi inte fullt ut i dag, men vi kanske kan komma ett steg närmare dem under dessa dagar.