Intervju med Carl Bildt

Som utrikesminister är det Carl Bildt som är ansvarig för det svenska ordförandeskapet i Europarådet. Vi frågade honom vad man kan göra åt de medlemsländer i Europarådet som inte gör stora framsteg vad gäller mänskliga rättigheter.

Alla Europas stater förutom Vitryssland är medlemmar i Europarådet, 47 medlemsländer, det är inte dåligt! Hur ser du på Europarådets utveckling från bildandet 1949 under efterkrigstiden och fram till i dag?

Den stora förändringen kom ju efter det sovjetiska väldets sammanbrott och alla dessa länders ansträngningar att bygga demokrati och rättsstat. I dag handlar det om ett område som omfattar ca 800 miljoner människor. Och alldeles självklart innebär detta att uppgiften i dag är både mer krävande och viktigare än vad som varit fallet tidigare i Europarådets långa historia.

Behövs Europarådet när vi har ett allt mer utvidgat EU?

Absolut. Det handlar om två helt olika organisationer, där ju Europarådet är fokuserat på frågor om rättsstat, demokrati och medborgerliga fri- och rättigheter, och dessutom täcker ett betydligt mycket större område än vad EU sannolikt någonsin kommer att göra.

Stater som Serbien, Turkiet, Ukraina och Ryssland är ju medlemmar av Europarådet med allt vad detta innebär. Och även om vi inte skall glömma att det finns utmaningar vad gäller medborgerliga rättigheter i alla länder - förra året fälldes Sverige i fyra fall av sju av domstolen! - så är det självklart att uppgiften är större i länder som dessa.

Europadomstolen är unik eftersom enskilda personer kan klaga när de anser att hemlandet inte har skyddat deras mänskliga rättigheter, och eftersom domstolens beslut är bindande.

Men Europadomstolen är redan överbelastad och får bara mer och mer att göra, var ska det sluta?

Ja, det är ingen tvekan om att detta är ett stort och växande problem. Cirka 50 000 anmälningar har kommit in under de senaste åren, och det innebär ju att det tar väldigt lång tid för ett ärende att avslutas. Självfallet är det inte bra - inte för någon.

Ett av försöken att förbättra situationen är det s k protokoll 14 med en lång rad olika åtgärder för att korta köerna och handläggningstiderna. Protokollet har undertecknats av samtliga medlemsstater, men hitintills har Ryssland inte velat att ratificera det.

Jag har tidigare diskuterat den saken med utrikesminister Lavrov, men det återstår att se om president Medvedev med sin betoning av just frågor kring rättsstaten kan föra den viktiga frågan framåt. Vi har all anledning att försöka att se om det finns någon ny öppning.

I några av Europarådets länder går situationen vad gäller mänskliga rättigheter och rättstatsutveckling långsamt och till och med åt fel håll. Vad kan man göra?

Ja, under de senaste åren har vi kunnat se tendenser till en utveckling bakåt. Europarådet är ingen universallösning på det problemet, men att fortsätta att säkra att domstolen kan fungera fullt ut i dessa länder blir självfallet extra viktigt. Och så finns det då skäl att med lite extra tyngd fortsätta det mer långsiktiga arbetet kring olika rättsstatsfrågor. På det området tror jag nog det går att säga att det - trots allt - går framåt mellan t ex Europarådet och Ryssland.