Sverige vill finna lösningar för den överbelastade Europadomstolen

Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg prövar anmälningar från enskilda medborgare. Antalet ärenden ökar för varje år. Man kan med fog säga att domstolen är översvämmad, och situationen blir mer och mer allvarlig. Under maj till november kommer Sverige som ordförande i Europarådet att ha frågan i sina händer.

Inger Kalmerborn är jurist på Utrikesdepartementet med Europadomstolen som sitt ansvarsområde. Hon menar att alla länder som har undertecknat Europakonventionen måste försöka inrätta egna fungerande rättssystem, så att inte medborgarna behöver vända sig till Europadomstolen i samma utsträckning som i dag.

Hur fungerar Europadomstolens arbete idag?

- Situationen är inte tillfredsställande. Trots att domstolen under förra året meddelade drygt 1 500 domar och många tusen beslut, ökade antalet ärenden. Väntetiderna för dem som vänder sig till domstolen med sina klagomål blir allt längre och det är naturligtvis inte alls bra.

Varför växer antalet anmälningar?

- Det finns flera orsaker. En är att allt fler stater har blivit medlemmar av Europarådet, som nu omfattar nästan alla länder i Europa. Befolkningarna i medlemsstaterna har också blivit mer medvetna om sina rättigheter. Det betyder att allt fler känner till möjligheten att vända sig till Europadomstolen när de nationella rättsmedlen har uttömts. Alla medlemsstaterna har åtagit sig att respektera Europakonventionen, men gör det inte alltid.

Görs inte något för att försöka komma till rätta med Europadomstolens besvärliga situation?

- Det görs en hel del. Ett reformarbete pågår sedan flera år tillbaka. Domstolen har själv vidtagit åtgärder för att effektivisera sitt arbete. Det har också utarbetats ett ändringsprotokoll till Europakonventionen, protokoll nr 14, som har till syfte att göra domstolen ännu effektivare. Protokollet var färdigt redan 2004, men det har tyvärr fortfarande inte trätt i kraft. Det beror på att en medlemsstat, nämligen Ryssland, ännu inte har anslutit sig. Reformarbetet omfattar också flera rekommendationer om åtgärder på nationell nivå. Meningen är att enskilda ska få sina mänskliga rättigheter respekterade på hemmaplan och normalt inte behöva vända sig till Europadomstolen.

Vad är det som medlemsstaterna rekommenderas göra?

- Det handlar framför allt om att förbättra de nationella rättsmedlen. En person som har fått sina rättigheter kränkta bör kunna få upprättelse i hemlandet, till exempel i form av skadestånd, och då inte behöva gå till Europadomstolen. Det handlar också om att se till att den nationella lagstiftningen överensstämmer med Europakonventionen, att kunskaper om Europakonventionen och Europadomstolens praxis sprids bland nationella myndigheter och domstolar och att Europadomstolens fällande domar verkställs snabbt och effektivt i medlemsstaterna.

Sverige är ordförande i Europarådet från maj till november. Gör Sverige något särskilt under sitt ordförandeskap för att övervakningssystemet enligt Europakonventionen ska fungera bättre?

- Den svenska regeringen anordnar en konferens i Stockholm i början av juni, som ska handla om att ge Europakonventionen större genomslag på nationell nivå. Vid denna kommer medlemsstaternas regeringar, olika frivilligorganisationer och Europadomstolen att vara representerade.

Vad hoppas man få ut av konferensen?

- Sverige känner ett ansvar för konventionssystemets framtid och vill bidra till arbetet med att se till att Europadomstolen även i fortsättningen på ett effektivt sätt kan fullgöra sin viktiga uppgift att skydda de mänskliga rättigheterna i Europa. Vi hoppas att konferensen kan inspirera staterna att gå vidare med nationella reformer, så att behovet av att vända sig till Europadomstolen blir mindre i framtiden. Naturligtvis hoppas vi också på ett snabbt ikraftträdande av protokoll 14, vilket skulle innebära stora effektivitetsvinster för domstolen.

Maria Arenbjörk