Europeiska rådet - toppmöten
Europeiska rådet består av medlemsländernas stats- eller regeringschefer och kommissionens ordförande. Dessa biträds av medlemsstaternas utrikesministrar och när vissa frågor står på dagordningen kan även finansministrarna delta. Europeiska rådet möts 1-2 gånger per ordförandeskap på vad som brukar kallas för EU:s toppmöten.
Informella toppmötet i Lahti Finland den 20 oktober 2006.
Toppmöten etablerades på 1960-talet vid sidan av EU:s övriga beslutsstruktur och blev mer regelbundna i början av 1970-talet. Formell status fick de 1974 i Paris.
Arbetet i Europeiska rådet förbereds till stor del av rådet för allmänna frågor och yttre förbindelser där utrikesministrarna antar först dagordningen, en så kallad "annoterad agenda" och sedan ett utkast till toppmötesslutsatser. Några dagar före toppmötet sänder den stats- eller regeringschef som innehar ordförandeskapet ett brev (herdabrevet) till sina motsvarigheter och till kommissionens ordförande för att bjuda in dem till mötet. Brevet innehåller i allmänhet en förteckning över frågor som kommer att behandlas men det finns ingen formell dagordning på samma sätt som vid rådets möten.
Ge impulser och fastställa riktlinjer
Även om Europeiska rådet juridiskt sett inte är någon av EU:s institutioner beskrivs det idag som unionens viktigaste organ. Det har enligt EU-fördraget i uppgift att "ge unionen de impulser som behövs för dess utveckling och fastställa allmänna politiska riktlinjer för denna utveckling". Genom att det har en viss distans till den detaljerade, dagliga beslutsprocessen får det ofta lösa upp knutar i unionens arbete. Europeiska rådet kan också rycka in snabbt i krislägen, särskilt om företrädarna är överens.
Beslutsfattande
Europeiska rådet fattar sällan formella beslut men fastställer, genom slutsatser, allmänna politiska riktlinjer för unionen. De riktlinjer som utformas skrivs in i "ordförandeskapets slutsatser". Det är ett viktigt redskap för den uppföljning som institutionerna och medlemsstaterna gör av Europeiska rådets riktlinjer. I slutsatserna kan Europeiska rådet uppmana rådet, kommissionen och medlemsstaterna att agera på ett visst sätt.
